trådanslutningar kan delas in i tre typer beroende på deras anslutningsmetoder och strukturella egenskaper:
Tryck på-kantkontakter
Så här fungerar det: Använd ett specialverktyg (som tång), tryck in tråden i ett spår där metallen nuddar. Mekaniskt tryck förstör trådens isoleringsskikt, vilket skapar en styv förbindelse mellan metallen och kontakten.
Funktioner: Stark anslutning, lämplig för fler-kablar eller situationer som kräver hög tillförlitlighet (t.ex. industriell automation).
Enkel användning, ingen lödning eller skruvfixering, hög effektivitet.
Används vanligtvis i diskreta ledningsanslutningar eller stora ledningsanslutningar.

Isolerade förskjutningskontakter
Så fungerar det: Isolerade ledningar förs in direkt i spår i vass metallbalk. Kanten på metallbalken passerar genom isoleringsskiktet och berör metalldelen av tråden för att bilda en anslutning.
Funktioner: inget förstrippat isoleringsskikt, hög effektivitet i kabeldragningen, lämplig för fler-ledarkabel (som bandkablar, platt kabel).
Används i stor utsträckning inom hemelektronik, kommunikationsutrustning och andra anslutningsbehov med hög-densitet.
Anslut-anslutare
Så fungerar det: Anslut och koppla ur snabbt genom att matcha stickkontakten och uttaget. Ena änden är permanent fäst vid tråden, och den andra är ett löstagbart gränssnitt. Funktioner: Lätt att underhålla och byta ut, lämplig för frekvent igensättning och ursättning (t.ex. testfixturer, utrustningsexpansion).
Vanliga strukturer inkluderar rektangulära eller cirkulära skal; vissa modeller har design mot-felpluggning, som nyckelkodning.








